Archive for december, 2009

Testar att blogga

december 8, 2009

Vad är ondska? Jag har läst någonstans att  filosofen Sokrates lär ha sagt att ingen någonsin handlar medvetet orätt, dvs. att oavsett vad för handling man begår så rättfärdigar man den inför sig själv innan man begår dem.
Om det skulle vara sant så skulle alltså ett självrättfärdigande resonamang föregå alla slags handlingar som vi betecknar som onda eller orätta. Vare sig det gäller en barnamördande pedofil eller någon som stjäl en godisbit på ICA för att provsmaka.

Vi kan göra antaganden och dra slutsatser ifrån dem. Ett obevisbart påståenden om någonting är ett s.k. postulat.
Våra antaganden är ofta  postulat. Ur dessa drar vi slutsatser. Teorem.

Vi skulle t.ex. kunna anta att Sokrates påstående om människans natur är korrekt, och då skulle det vara intressant att dra mer eller mindre långtgående slutsatser (teorem) utifrån detta obevisbara påstående.
Varför går det inte att bevisa Sokrates påstående om människans natur? Är vi inte alla människor, och därmed kompetenta att göra uttalanden om vår egen natur?
Kanske det, men först måste du isåfall definiera en människa, och bevisa att du är en människa.
Det är ju idag förvisso inget större problem att lösa. Definiera att en människa är en varelse som är uppbyggd av människo DNA, och gör en undersökning om så skulle vara fallet.
Låt vara att du måste göra en koll på varenda cell i kroppen, för att kunna ha bevisat det i den strängaste bemärkelsen.

Ponera nu att undersökning av varje cell i din kropp har gjorts och det har fastslagits att du enbart är uppbyggd av människo DNA, så då är du följaktligen en människa. Då återstår ”bara” att övertyga dig om att tillvaron, som du uppfattar den, inte är en illusion, att dina sinnen verkligen återger verkligheten som sådan andra också uppfattar den.
Humoristiskt skulle man kunna säga att du måste övertyga dig om att det inte föreligger en världskonspiration emot dig.
Även om du skulle vara 100%  säker på att dina sinnen fungerar felfritt, vilket du bara kan om du är dum, så kan du ju inte vara helt säker på om en världskonspiration föreligger emot dig, att alla inte kommit överens om att lura just dig.
Jag tänker närmast på en filmen ”The Truman show” med Jim Carrey. Det kanske är så att du liksom filmens huvudperson kan riva kulisserna och ta dig ut till ”verkligheten” en dag.

Jag vet inte om jag förstått Gödels två ofullständighetsteorem korrekt men jag undrar om man inte kan generalisera  resultatet och popularisera det på följande sätt.
-Du kan inte bevisa allt om ett system (”ospecificerat” vilket system), om du befinner dig ”inom” systemet. Detta skulle isåfall betyda…
Ja vad skulle det betyda?
Du kan inte bevisa, med hjälp av dina sinnen, att dina sinnen inte bedrar dig.
Du kan inte bevisa att du inte är utsatt för en jättekonspiration.
Du kan inte vara säker på att du inte missuppfattat precis allt.
Du kan inte vara helt säker på någonting egentligen.

Vad man dock kan säga är att förutsatt att mina sinnen inte lurar mig, och att det inte föreligger någon konspiration emot mig, så har jag en tallrik med ärtsoppa framför mig.
 Allt detta gällande det som du uppfattar omkring dig är en fråga om sannolikheter. Det kan vara mer eller mindre osannolikt att allting skulle vara en illusion såsom beskrivet i filmen ”Matrix”, där tillvaron enbart är en simulering i ett jättestort dataprogram, men du kan ju inte vara helt säker.

Du kan inte inte heller bevisa för dig själv att dina ben skulle inte plötsligt slutar att bära dig när du är halvvägs till kaffebryggaren för att fylla på mer kaffe. Sannolikt kommer dina ben att bära dig om de har gjort det varje dag hitintills, men du kan inte bevisa det. Du kan inte vara helt säker.
Det enda du kan vara säker på i tillvaron är att du inte kan vara helt säker på någonting.
Och det är väl OK, om det bara är så för alla andra också….

Om du alltså säger
 ”Om vi antar att jag också är en människa då kan jag nog uttala mig kategoriskt om människans natur. Då skulle  det isåfall vara det jag upplever som sant om människans natur vara  sant”.
Jag vet inte. Bara delvis kanske, inte helt och hållet.
Jag tror inte det.  Inte om generaliseringen av Gödel är rätt, då kan jag inte vara helt säker på utsagor om den mänskliga naturen, eftersom jag själv befinner mig i systemet. Det går då inte att bevisa saker om ett system, när du själv befinner dig i det. Hundraprocentig säkerhet om något angående sig själv eller någon annan människa går nog inte.
Du måste vara utanför systemet, dvs.utanför dig själv, för att kunna uttala dig om dig själv, om du vill vara säker på att ha uppfattat dig själv rätt.
Att analysera sig själv (sin egen hjärna), med hjälp av sig själv (sin egen hjärna), ger inte sanningar och teorem som man sedan kan hugg a i sten. Det kommer ovillkorligen att finnas hål i ditt resonemanget kring din egen natur, därför att du är systemet. Du är inne i det, och kan inte se dig utifrån. Detta tror jag alltås man kan generalisera ifrån Gödels ofullständighetsteorem.

Förmodligen är det så att om en människa är helt säker på någonting vad det än vara månde, så har personen inte tänkt tillräckligt noga.

Jag tror att osäkerheten är humanismens grund. Så fort man är ”säker” på någonting, har en fast övertygelse om något, så blir man lätt aggressiv emot folk som gör ”fel”. Här tänker jag bland annat  på religiös och politisk fanatism. Fanatikern är arg, och är fullständigt säker i det han eller hon tror på. Hyser inga tvivel.
Den som är osäker på vad som är sant, rätt och riktigt är aldrig arg.

Så fort man blir förbannad på en annan människa ska man nog bli misstänksam på sig själv. Man har dragit slutsatser baserat på saker man tror är sanna om den människans natur. Man kan t.ex. tänka saker i stil med:”Han är ett egoistiskt svin”.
Man ska nog fråga sig: ”Hur vet jag det jag vet?” Inte vara så himla tvärsäker. Saker och ting är mer eller mindre sannolika, men att vara tvärsäker är bara dumt, tror jag.
 Människor som är rasande och förbannade dom är tvärsäkra på att någons uppsåt till en viss handling förhåller sig på ett visst sätt.
Man kan nog inte vara rasande på någon och samtidigt hävda att det är sannolikt att man är väldigt smart.

Vi kan bara säga ”Antag att Sokrates har rätt om människans natur …..”.
Det vi alltså gör för att komma någon vart i tillvaron, är att ställa upp obevisbara resultat  postulat  och göra våra härledningar från dessa, men fördensskull inte glömma vilken bräcklig grund dessa vilar på. Postulat är inget annat än överenskommelser mellan människor om hur något verkligen är beskaffat.

Vad skall vi anta som sant angående människans natur? Ja, där har vi alla olika, lika obevisbara, teorier var och en av oss. Beroende på vad man gör för val av postulat så kommer man förmodligen att ty sig till en eller annan politisk åskådning.
Litar man på människans inneboende godhet så blir man förmodligen liberal eller socialdemokrat. Är man däremot misstänksam emot den mänskliga naturen, och tänker att människan är lat av naturen, så tycker man att offentliga sektorn är oekonomiskt och ineffektiv eftersom människan hela tiden försöker maska om det bara går.

Min teori är att såtillvida inte något fysiskt fel föreligger i människan, så är tror jag att ingen människa medvetet handlar orätt, dvs. man rättfärdigar ett handlande innan man begår ”brottet”. Jag har därmed inte sagt att jag tror att människan  är god eller ond. Jag tror bara att samtliga varelser, som faller under kategorin människor, rättfärdigar sig inför sig själva innan de begår ”brott”. Men ”brott” menar jag någon form av orätt handling ospecificerat hur allvarlig. Nja, var detta min teori? Det var ju Sokrates. Och är det en teori?, dvs. är det härlett ifrån ett postulat? Skitsamma…
Jag tror alltså att Sokrates har rätt, och för de människor detta inte gäller, vilka jag hoppas är väldigt få, så kan jag, för att komma någon vart, definiera dom såsom varandes behäftade med konstruktionsfel.

OK, vi låter detta vara definitionen på en frisk människa (och således straffbar i rättslig mening).
”En människa är frisk och därmed straffbar för sina handlingar, om personen inte medvetet handlat orätt, dvs. har rättfärdigat sina handlingar inför sig själv innan han eller hon begått dem, annars så skall man dömas till vård.”

Det kanske inte fungerar rent praktiskt att ha denna definition på en straffbar människa.

Min teori är alltså att Sokrates har rätt, att människan rättfärdigar ett brott inför sig själv för att kunna begå det, och grunden till att kunna rättfärdiga brott eller annat beteende som kränker andra människor är att man tycker synd om sig själv, till den grad att man tycker sig ha rätt att göra en överträdelse.

Goda människor tycker inte synd om sig själva, medan onda människor tycker så pass synd om sig själva att de tycker sig ha rätt att ta det som inte tillhör dom. Det kan vara andras materiella elller imateriella ägodelar, att jävlas med andras sinnesro eller fysiska hälsa, t.o.m. att ta andras liv. Ens tid i livet ser jag förresten som en immateriell ägodel som aktörer kan göra anspråk på. En arbetsgivare som tycker synd om sig själv tycker sig ha rätt att betala dig en oskäligt låg lön t.ex.

Man vet vad som är rätt och fel rent objektivt, men subjektivt kan man tillåta sig att handla annorlunda. All form av orätt/ondska anser jag kommer i grund och botten från självömkan. Förmågan att göra illa andra kommer av feghet och självömkan. ”Det är mer synd om mig, därför får jag göra det här”. ”Hur mycket har inte jag lidit, vem tänker på mig? Därför är det inte mer än rätt att jag ….” osv.

En god människa är hård och tuff. Emot sig själv alltså.
En god människa tycker inte synd om sig själv.
”Varför ska jag ha det bättre än andra?”
”Varför ska jag ha högre lön än andra?”
”Varför skulle det jag gör vara så mycket mer värt än vad någon annan gör”

 En dålig människa tänker
”Jag är värd den här höga lönen, jag har lidit så mycket. Jag har nämligen studerat så hårt”.

Detta är alltså vad jag tror.
Men så fort jag blir starkt övertygad, så kommer jag att bli arg på alla dessa självömkande människor, och då har jag hamnat där igen. Blivit fanatisk.
 ”Hur vet du det du ”vet”? ” måste jag fråga mig själv för att lugna ner mig.

Annonser

Hello world!

december 7, 2009

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!